En gång till

Idag repeterades i en konversation som jag vid det här laget varit inblandad i ett otal gånger. Och den är nästan alltid likadan:
- Så ni väntar en baby/en liten en/tillökning?
- Ja, med det är ju inte EN...
Tystnad. Ögon spärras upp.
- Är det tvillingar?!
- Nej.
Mer tystnad. Förvirrade ansiktsuttryck. Jag måste till slut avbryta tystnaden.
- Det är tre!
- Va, är det tre?!
Folk plockar sedan upp sina hakor från marken och börjar strax bombardera en med alla frågor man kan komma på.

Även om jag varit med om scenen massor av gånger vid det här laget, så får jag fortfarande "ståpäls" på armarna varje gång det sker. Det blir så konkret på något sätt när man säger det rakt ut. Att vi ska få tre bebisar på en gång. Och det känns fortfarande mycket speciellt - jag vänjer mig aldrig.

Hur det blir i verkligheten, ja ger får vi väl se och uppleva - tids nog.